pillevinken

Där finns alltid en möjlighet, hur mörkt det än verkar. Jag vet att det är så. Jag är där nu. Jag ser möjligheterna men saknar orken. Var finns den? Den kommer väl. Har varit motgångar på motgångar en berg och dalbana känslomässigt.
Jag saknar min frihet, den där totala friheten jag känner när jag leker. Leker med bilen. Känslan av att ligga utanför gränserna och pressa. Pressa sig hårdare och längre, fortare och bredare. Den här sommaren har varit ett bakslag. Inget har gått som planerat. Nästa vecka? Rudskogen, årets event? Vad hände varför missar jag det? Hon och jag skulle varit där. Sida vid sida om dom andra. Kanske lite före kanske lite efter? Dax att sätta fart, vi har redan börjat. Flitens lampa lyser det är snart dags. Sitt ner håll käften och håll i er...

I feel the pain inside, like a darkness never seen. I feel numb i feel gone. When my cracks gone I will take my self away, away from the darkness. I see light not far away but i must release it all, all the anger inside. Not far from an irruption. An irruption no one wants to see nor me. I will stand my ground and fight, bring it on you wont handle the heat...

Efter en titt på en film, en film om kärlek, får jag en insikt. En blick över hur det är, kanske inte på riktigt men i tanken.
Så som det borde vara. Två blickar som möts, en gnista som tänds. En explosion av begär och lust. Riktat enbart till den, den med blicken.
När kärleken förstörs av en yttre påverkan, av en ond demon med hat i handen. Det är då man blir duktig på det man är. Man gör det man ska, det man borde, det som blir sagt. Man fortsätter sin kamp för kärleken med en undran i blicken...