Dom brusande vågorna...
Vågor är något vackert, en efter en rullar dom in med full kraft, så vackra så underbara. Ju närmre man kommer ju mer skrämd blir man. Man känner kraften slita och dra i en, man försvinner i djupet för att sen nå ytan. Man hinner knappt andas förräns nästa sliter ner en under ytan, utan att hinna andas. Man kämpar sig igenom den brutala kraften som sliter en i bitar. Man väntar på vågen, den vågen, den alla drömmer om. En efter en rullar dom in över en. Nästan utan hopp dyker den upp, man hinner andas och samla kraft för att ta sig igenom det hårda skalet, man dyker ner under ytan ner i lugnet. Man känner ro, en glädje som fyller en. Så himla vacker. Full av kärlek, lycka och energi. Man följer med i strömmen full av ro och lycka. Man blir ett med detta underbara. Långt däruppe vid ytan ser man krafterna som sliter sönder andra. Känslan är enorm, man får en insikt, stillheten infinner sig, en ro utan desslike. På ett helt nytt sätt i en helt ny värld. I en sjunde himmel finns man, inte bara jag utan även min älskade. Som ett, som en samlad kraft, med en ny framtid. En underbar framtid utan andnöd och panik. En underbar framtid full av lycka glädje och kärlek. Vackrare och lugnare. Jag älskar dig av hela mitt hjärta
Slingrar sig...
Sakta sakta slingrar den sig runt mig och kramar åt hårdare och hårdare. På ett behagligt sätt om än lite skrämmande. Den fäster sig sakta men säkert mer och mer. Man är inte riktigt med på vad som händer men det känns bra. Det känns rätt. Rakt igenom och runt om. Det känns så rätt så bra. Om än lite smärtsamt ibland men jag vet att det kommer bli bra. Vi tillsammans då hindrar inget mig. När vi finns där och är där i stunden för tillfället, när bägge känner känslan. Den underbara känslan. Det är då mina ögon ändrar sig från gråa och kalla till glödande heta. Det är då vi skiner.
Tårfyllda ögon
När jag kom in där i rummet, jag hann se dig innan allt blev svart. Du tittade på mig helt chockad som om jag varit borta en längre tid och kommit tillbaka utan att säga något. Jag har funnits där vid din sida hela tiden utan att du vetat det. När ljuset kom tillbaka såg jag dina röda kinder dina tårfyllda ögon och ditt underbara leende som kändes ända in i själen. Precis som igår, precis som alltid när jag är med dig så får ditt skratt dina ord och ditt leende mig att känna mig hel.
Jag hittar minnen från dig hela tiden och då är det precis som att tiden stannar upp jag befinner mig i nuet trots att tankarna är långt tillbaka i tiden. Med ett leende i nuet ifrån den glömda tiden.
Tända lampan
Man ser felet och undrar hur man ska tackla det. Det är inte alltid lätt. Man funderar och funderar man undrar och funderar. Man står som i en dimma med ett grönt sken. Allt man ser är grönt. Man tar ett djupt andetag och försöker hålla handen helt stilla, trots detta så darrar den lite och man undrar hur det ska gå. Allting ljusnar till och man döljer såren med en glödande massa. Sakta sakta för man handen framåt och slutar dölja såren och helar dom i stället. Det gäller att bita ihop, det gäller att känna sig hel och det gäller att tänka snabbt annars öppnar man nya sår som inte alltid är lika lätta att läka
Diciplin
Något igår fick mig att fundera. Det funkar inte längre, jag funkar inte längre. Eller jo jag funkar men vill inte fungera på det viset. Allting blir så himla fel då. Kan vara därför all lycka rinner ur händerna som sand en varm sommardag.
På ett eller annat sätt måste jag hitta rätt och det sättet jag hitills använt får inte längre existera. Det är högtid för mig att en stor del av mig dör. Den har tagit för stor del av mig den har förstört så mycket. Jag vill inte längre jag orkar inte längre. När allt blir så fel för att man saknar något. Tiden är kommen. Delen som ska dö kommer ersättas med något mycket större något mycket bättre.
Något...
Något mäste hända. Något måste hända snart. Jag måste bort. Långt bort. Bort härifrån. Gräset är grönare på andra sidan. Jag vet det. Snart dags att göra något åt det här infernot man befinner sig i. Ta tag i sakerna göra något åt det.
Långt från fly. Bara flytta problemen till det grönare gräset där dom blir lättare att handskas med. Lättare att lösa lättare att bli av med.
Från mörkret
En ursäkt senare fick jag stanna hemma. Något kändes annorlunda någonting känns bättre. Jag kan inte sätta fingret på vad men något har återkommit. Något som får mig att känna mig glad inombords en värme ett ljus. Var det kanske orken som kom, lr lyckan och dess underbara leende. Nu är det på rätt väg, jag ber en stilla bön om att jag får ha kvar det. Ha lyckan med mig nu som ett bagage som ett svar på en bön. .
Jag undrar ...
Jag undrar var dag hur jag orkat med det. Var hittar jag orken? Även när man är nere så är man ändå där och på väg upp. Jag vet att min tid väntar mig, den närmar sig snabbare och snabbare för var dag som går. Min tur att leva min tur att njuta. Bara ligga där och vältra sig i lyx, lyxen av känslan att inte ha något planerat något att göra. Att för stunden bara leva i nuet. Bara finnas där, finnas där utan krav och måsten. Det är möjligt det vet jag gäller bara att kämpa, kämpa vidare. Mål och drömmar dom kommer nås ett och ett om än inte i morgon så kanske nästa vecka. Bara att fortsätta. Det är snart min tid.
'''
Energi
Nu när engergin är på väg tillbaka, var ska man göra av den? Farligt när man ger bort så mycket av den utan att själv ta del av den. Helt plötsligt står man där själv med en energi ej liknande något annat. Som bara ökar och ökar. Det syns utåt. Till sist hittar den sin väg ut och det är då det gäller att lära sig hantera den, baka in den i ett paket. Ett paket man kan öppna med någon som är beredd på att ge tillbaka. Som ett batteri som blir laddat, det varar. Blir det inte laddat varar det inte. Nu väntar jag bara på att den ska komma i ett härligt rus i rush till lycka. Den här gången ska jag vårda det ömt och ladda det försiktigt så det håller sig kvar. Om än inte med full effekt så lite mer än innan lite mer än alltid förr. Jag är snart tillbaka till den jag borde vara, med glimten i ögat med leendet på plats.
Big boy toy
A couple of months a go I saw that picture. A picture of me on my bobbycar. 2 years old totally free, maybe it was back then i made my first skid? Dont really know but my first memory of me going from side to side were when i was 5 years old. Downhill in my pedalcar. I remeber the feeling it gave me total happiness. To many years later im sitting here dreaming of what to come. A starting year fullfild with sacrifices, drips of blood, sweat and tears. Sacrifieses i just have to do just to try hard to be the best. Now im riding a new set of wheels, a 330 hp nissan s13 made just for going sideways. But still its the same feeling when im going sideways. I feel total happyness and freedom.
Tid tid och åter tid
När allt i slutänden handlar om pengar, var tar då tiden vägen? Tiden finns ju alltid där men man är alltid upptagen, hinner inte och kan inte. Pengar som bara trillar in och fyller hål och tomrum, utan tid att njuta av dom. Man blir som besatt av att tjäna mer mer och mer. Tiden försvinner när månader flyter förbi utan att man ens märker det. Man börjar undra är det natt är det dag måndag lr torsdag? Man bara kämpar vidare utan något direkt mål. Men i slutänden, hur kul är det när man kommer på att allt man kämpat för är lite siffror på en lönelapp? När man undrar var tiden tagit vägen.
När mörkret faller...
När mörkret faller gäller det att hitta sitt ljus, sin värme. När vinden och regnet piskar mot rutan sitter du då där ensam?
Blunda och låt dig ledas, mot ljuset mot värmen, ta chansen. Jag blundar och svävar iväg, känns redan bättre. Glad och lycklig. Håller dig i handen och njuter av livet, släpp den inte, låt mig inte trilla tillbaka. Allt ljusnar allt blir fint jag är där, där med dig. Övan molnen lyser alltid solen, är du min ängel?
Flammor
När solen går ner långt långt borta i horisonten, när kylan kryper på. Finns du då där och tar del av den värme jag alstrar? Konturerna av hjärtat står i brand och jag börjar bli varm. Jag börjar le igen. Orden du säger orden du finner, var vet jag inte men det känns rätt det känns bra och framförallt det känns rätt. Kryp upp i min famn och sluta frysa. Bli varm med mig bli glad med mig bli ett med mig...
As time disapears...
Time goes on and on. I cant see clear yet but there something with you that makes me glad. Something in your eyes trying to tell me something. Come hold my hand let me walk with you along the path. Show me the way to a life fild with happiness and lust. Laughs and smile.
Pulslös
Ibland när nätter blir till dagar och ljus blir till mörker då undrar jag. Jag undrar över vart jag ska, vart jag ska och varför?
Alltid jag som ska vara snäll och skötsam. Utan att känna något utan att få något tillbaka. Ingen värme utan enbart kyla. Jag kämpar kämpar och kämpar lite till. Snart är jag pulslös, utan värme. Ett kallt skal med en tom blick.
Klart jag kan
Jag kan allt. Jag får inte säga något annat. Bara att göra, försöka förstå lära sig och få det att funka. Gammalt begrepp med nytt ljus, Glenn fixa. Fixa? Ja alltid nya grejor alltid nya problem. Börjar bli roligt, börjar förstå principen. Det är bara att öppna ögonen, intala sig själv, inga problem. Murarna blir lägre och lägre, snart tar jag mig fram överallt. Genom dimma genom natten. Med ett starkt ljus i ögonen och med ett leende inget stoppar mig inget hindrar mig.
Say what?
I dont really know how or what. I Dont know how to do or how to react. Feelings and emotions running around in my body, dont know where to go or what to do. Possible bursting out in a violent rush, dont know how to stop it. You are allways there in my mind, maybe the rush is stopping me to look clear. Come on and hold my hand and show me the way. The way of the path that leads in to my next life, a long walk, togheter holding hands
Lön efter avdrag för er som inte ser ...
Dynamitskor
En svartskepnad stannar till bredvid, jag tittar undrande, känner igen det. Frågar mig lite varför? Finns inte jag? Existerar inte jag? Skepnaden försvinner runt hörnet och jag efter, nyfiken. Tittar och ler. Där finns något där, i skepnaden. Något fint något snällt. Något jag undrar över, varför dras jag till den? Finns något gemensamt något ihop men ändå inte. Varför ser den mig inte? Varför försvinner den?
From side to side...
Det skiftar snabbt, från sida till sida. Det vrålar på härligt och pyser skönt när jag och bilen blir till ett. Långt från färdig och lite läckor här och där. Men vilken känsla det är. 2 års väntan är nu färdig. Hon spinner som en panter!
Gokartar har bättre komfort men när rumpan åker ut och nålen närmar sig det röda då... då är det mys.
http://www.garaget.org/video/y65de41ws6n6
En stilla liten inkörning. ;)
Synd att inte kameran var med idag. 120km/h ligger mitt i kurvan, gasar ut den i 3an och iväg åker baken... såååååå GOTT!
ha det ball hej
90grader upp
Backen är helt klart brant, bara att klamra sig fast och kämpa sig upp. Inget hindrar mig inget stoppar mig, visst ibland halkar man ner en bit och ibland står man still. Man samlar kraft för det som komma skall. Kanske lutar det mindre kanske lutar det mer, men varför bry sig om det? Det är ju här och nu det gäller.
